Sunday, 27 April 2008

Gå mig starkare

Jag gillar att gå. Det infinner i min kropp en viss dos av frihet av att i hyfsad rask takt avverka meter för meter. Det rensas rätt rejält i tankarna och jag upplever att min foglossning får sig en spark i ändan av typen "Där är dörren. Stäng efter dig". I mitt sjukgymanstikprogram från England ingår promenader. Jag ska regelbundet (2-3 ggr/ veckan) gå en liten runda på ca 20 minuter. Vid varje period som jag blir starkare ökar man sträckan med några hundra meter och därmed även tiden. Man ska dock försöka behålla hastigheten. I mina bästa stunder har jag kunnat gått fem kilometer, i mina sämsta knappt femhundra meter... . Men nu är det dags att fokusera framåt, och jag har min lilla sträcka som avverkas på 18 minuter. Pedometern säger 2700 steg, men det är tack vare iForms mätservice som jag kan räkna mina metrar. Det tackar jag dem för.

6 comments:

Cia said...

Springa har jag aldrig förstått mig på, men gå älskar jag. Hoppas du får "smälla igen dörren" ordentligt något tag.

Lox said...

cia: Springa är (läs: var) ett nödvändigt ont för mig. Min kropp mår bra av att springa men jag tycker att det är så förbannat tråkigt. Gå, däremot, har alltid varit en favorit.

Visst vore det skönt at ge sitt onda en rejäl fläsksmäll! :D

Jessika said...

Jag skall börja med mina "innan frukost promender" den 1 maj igen:)

Lox said...

jessika: Imponerande!

Anonymous said...

Hej Loxen!

Saknar dig här uppe må du tro.
Promenader ja, det är verkligen bra. Jag promenerar ju med Ebbavovven jag, och det gör underverk för den mentala och den fysiska hälsan. Att bara få gå ut i skogen och rensa tankarna en stund... lyssna på fågelsången och bara bli alldeles stum av glädje att man faktiskt får uppleva våren igen. Andlös.
Nä, det är dags för ett mail känner jag. Det blir så långt det här. :D
Kramen på dig!
Sandra

Lox said...

Sandra: jag ska skriva till dig!! Jag finns på universitet onsdagen 28 maj. Är du ledig för lunch?

Många kramar, Lo