Wednesday 30 April 2008

Önskar Er en underbar Valborg!

Själv ska ta jag hand om två energiknippen och en invalidiserad make.Mösspåtagning och manskör? Färsk sparris med smör och citron som serveras med ett glas champagne? Skulle inte tro det... undrar om IKEA är öppet idag. ;)

Tuesday 29 April 2008

For your eyes only, Petra



Bilden är av usel kvalitet: suddig, sned och svart. Men jag hoppas att den ändå kan illustrera vad en individuell tillskuren passepartout kan göra för en bild. Jag gick till Gallerix för att fixa till mina, ur en bok klippta, bilder.

Bild: privat

"Ni kvinnor pratar om förlossning, men ni vet inte hur det är att vara man och ha en riktig förkylning!"

Maken kom hem från innebandyn (det är en del av acklimatiseringensprocessen till sitt nya hemland: han spelar innebandy med grann-gubbarna, även de med växande ölmagar) oandes och var allmänt ynklig. Jag fick smörja in med Heatrub samt bädda rent och ner honom i arbetsrummet. Han hävdade bestämt att detta skedde pga att han tränat upp sina benmuskler för fort...

"Jaha" svarade jag. "Så det har inget med att du hänger över datorn och inte tränar magen för fem öre då?"

Idag fick jag således ta hand om frukost och dagisruljansen. När jag kom hem stod han i köket och stirrade på telefonen med obeslutsam blick. jag undrade vad som stod på. Svaret förvånade mig en aning. Han vågade inte ringa till naprapaten!

Då kom frågan: "Does it hurt?"

Svaret dröjde inte från hans kärleksfulla hustru: "Var inte patetisk."

Han fick tid idag till kl. 17:15.

"I'm so scared of the naprapat. I've never done anything like that. it wasn't the same for you. You have been through child labour before you went the first time."

Monday 28 April 2008

En russinpinne att längta efter




På väg runt Skuru- och Bröfjell, Trysil.

Bild: privat

Sunday 27 April 2008

Gå mig starkare

Jag gillar att gå. Det infinner i min kropp en viss dos av frihet av att i hyfsad rask takt avverka meter för meter. Det rensas rätt rejält i tankarna och jag upplever att min foglossning får sig en spark i ändan av typen "Där är dörren. Stäng efter dig". I mitt sjukgymanstikprogram från England ingår promenader. Jag ska regelbundet (2-3 ggr/ veckan) gå en liten runda på ca 20 minuter. Vid varje period som jag blir starkare ökar man sträckan med några hundra meter och därmed även tiden. Man ska dock försöka behålla hastigheten. I mina bästa stunder har jag kunnat gått fem kilometer, i mina sämsta knappt femhundra meter... . Men nu är det dags att fokusera framåt, och jag har min lilla sträcka som avverkas på 18 minuter. Pedometern säger 2700 steg, men det är tack vare iForms mätservice som jag kan räkna mina metrar. Det tackar jag dem för.

Snart så...

... är vi ensamma efter att ha haft gäster i fyra veckor.

Uppdaterat kl 10:03 Ahhhh.... . Missförstå mig rätt, vi tycker om att ha gäster. Men det ska faktiskt bli skönt att kunna gå naken från duschen till klädgarderoben utan att behöva skyla sig inför andra. Det skulle vara det faktum att grannarna lägger om taket då... .

Saturday 26 April 2008

Ny tvättkorg

Jag har inte förbrukat så många tvättkorgar i mina dagar. Jag hittade snabbt efter min flytt till Jämtland min favorit hos Åhléns i Östersund: en kartongvariant med retro-inspirerat tryck i blåa nyanser. Jag tyckte så mycket om den så att jag köpte två. När jag och min dåvarande fästman gick skilda vägar fick han en och jag behöll en. Jag trodde, en aningens naivt måhända, att den skulle hålla längre.

Men kilovis av babykläder som senare växte sig stora blev en alldeles för stor utmaning för pappersprodukten. Till slut, en sommardag i fjol, föll botten ur och vi stod utan tvättkorg med två trappor ner till tvättstugan i källarplan. Den tillfälliga lösningen blev en 39-kronors variant från IKEA. Redan när jag tog fram Familykortet för att registrera mitt köp i deras gigantiska databas visste jag att detta var en högst temporär lösning. Ibland får man göra så även om det gör ont i hjärtat att konsumera plotter-varor.

Nu har även Jäll givit upp. Och vi står inför ännu en sommar med kläder som vill transporteras ner till sitt egna lilla Fyrishov. Men i vilket fordon? Kanske denna:




Korbo Classic 80 liter (1830 kr), bild och pris från Bagaren och Kocken. För mig är annars Korbo lika med röda äpplen i en korg, men varför inte tänka om. Den lär ju inte gå sönder av tvättmängdens tyngd, den är ett genuint hantverk och med tanke på att den är designad för utomhusbruk lär den palla lite väta. (De lämnar faktiskt livstidsgaranti mot korrosion.)

Jag noterar Korbo som potentiellt köp.

Smärta suger som sagt var

Jag arbetar idag med att inte se smärtstillande som ett misslyckande. Jag är också lite besviken eftersom jag var en aningens bättre innan jag gick till osteopaten. Det är bara att bita i det sura äpplet (som i det här fallet består av mina egna högt ställda förväningar på mitt tillfrisknande). Jag hoppas att jag kan få en akut-tid för att justera det som har hoppat snett de senaste dagarna. Mina egna magiska händer har lyst med sin frånvaro.

Det här är en sådan då jag vill ringa och sjukskriva mig, krypa ner i sängen och känna mig så ynklig och hjälplös som det bara går. Jag vill skylla ifrån mig allt ansvar för mitt eget tillfrisknande och bara tycka synd om mig själv. Saken är den att jag redan vet i från första början att ett sådant agerande inte leder fram till något, utan tvärtom tar mig tillbaka till den tiden då jag verkligen var paralyserad av smärta. Vem f-n vill dit?

Så jag listar fem saker som har varit bra med den här dagen:

1. Solen skiner.
2. Mina plantor trivs i söderläget och jag kom ihåg att vattna dem.
3. Vi ska grilla (finfin och snordyr, då den var ekologisk, fläskkarré ligger och gottar sig i en fruktig marinad).
4. Jag har behållit mitt humör hyfsat bra och har inte skrikit vare sig åt barnen, maken eller svärmor med mor.
5. Maken tog över ansvaret för deklarationen trots att hans kunskaper i byråkratsvenska är oerhört begränsade, och i och med detta kommer vi att kunna lämna in deklarationen i tid.

Nu ska jag gå och andas lite.

Friday 25 April 2008

Om att spela en roll

Jag funderar mycket på vem jag vill vara - vilken roll jag tillskriver mig själv. Det finns roller jag absolut inte vill har på min reportoar: dum blondin fast jag är brunett som är ytlig och skönhetsfixerad och tror att 'bara jag får de stövlarna så kommer mina problem vara lösta', the Ego, intellektuellt pretto som bara dricker Amarone för allt annat är billigt blask och hävdar att Kafka är det enda som är värt att läsa, designnörden som inte kan köpa en möbel på EM för den har ju inte den rätta 'designer-labeln' eller martyren som skriker ut sin smärta och att all världens elände drabbar just mig... .

Men jag vill inte heller vara en bland mängden. Om man baserar den bilden på vad man kan läsa i diverse bloggar så ska man vara klädd i Odd Molly cardigan, Acne jeans och ha en par ballerinas på fötterna. Man ska gilla Marc Jacobs och självklart ska man äga en Bayswater. Vad annars. Man ska städa sitt hem med Maison Belle, ha Renee Voltaires produkter i skafferiet och inreda med Josef Franks tyger. Eller Marimekko. Eller något annat välkänt märke. Sitt eget malda ekologiska kaffe dricker man ur en Hanna Wernings mugg och till detta äter man bara exklusiv choklad exempelvis Amadei. Fast då och då är man busig och stoppar i sig något med Marabou-loggan på. Där sitter man i sin Coffee- soffa från Mio (eller Mogensen om man har 80 lakan liggandes i byrålådan), tittar på sin Kitchen Aid som glänser i köket där Ph5-lampan svajar och Cult-krukorna står på rad och är precis som alla andra... eller?

Jag frågar mig själv: vad vill jag, just jag och ingen annan, idag? Och det enkla svaret förbluffar mig gång på gång. Jag vill vara jag. Jag vill vårda mina relationer med dem jag älskar: min man och mina barn. Jag vill ha ett hem där det jag kan hitta lugn och ro. Jag vill ha ett jobb där jag kan ge i samma utsträckning som det ger till mig. Jag vill vårda min kropp och min hälsa. Vin, handväskor och kuddar spelar ingen roll. Materia är förgängligt.

Jag tror benhårt på att ens tankar reflekteras i hur man lever sitt liv och framställer sig själv. Tänker jag negativt om någon annan så säger det mer om mig än om den personen. De negativa tankarna kommer att blockera mina chanser att bli lycklig. Tänker jag positivt så kommer detta märkas i hur mitt liv utvecklas: jag kommer att bli bemött bättre, jag får fler möjligheter och svåra oöverkommliga problem blir istället spännande utmaningar där jag får möjlighet att lära mig något.

Så... är du trogen dig själv? Är du ditt sanna du? Den bästa versionen av dig som du någonsin kan vara? Vad vill du ha ut av livet? (Och svara nu ärligt och inte ytligt.) Vilka tankar projicerar du ut till omvärlden?

Thursday 17 April 2008

Diamantörhängen

Hipp hurra för mig idag som fyller 34!

Maken gav mig örhängen som dubblas som licenciatpresent också, dottern ett halsband med ett hjärta gjort av bärnsten och sonen ett barnspel ("the game of ladybirds"). Tydligen hade han velat köpa mig en mumintrolls-boll, men maken fick honom på andra tankar. Han har dock inte glömt denna boll utan har hela morgonen försökt intensivt med tårar och darr på rösten, försäkra oss om att det är hans födelsedag "NUUUU" och att han "vill haaaaaa mumin boooooll".

Våra gäster gav mig två stycken Cambira orkidéer av olika slag, så nu har min lilla samling ökat.

Ikväll kommer barnvakten kl. 18, och sedan bär det av till Lingon för konferensmiddag. Det var aldrig tal om romantisk middag på tu man hand, då maken lyckades arrangera en work shop den här veckan. Men han är förlåten många gånger om. :)

Tuesday 15 April 2008

Pilates idag

Jag fick frågan om varför jag spenderar så mycket pengar på att träna pilates. Det tog ett tag innan jag förstod frågan till fullo och nu vill jag bara skrika mitt svar tillbaka:

DET ÄR FÖR ATT JAG HELLRE INVESTERAR I MIN HÄLSA ÄN I EN FILMPROJEKTOR, HANDVÄSKA ELLER SEMESTERRESA!

Så det så.

Monday 14 April 2008

Samlar mina tankar...

... och låter dem gå norrut. Jag kan inte föreställa mig sorgen; den måste vara oändligt stor. Vi har haft ett ljus tänt hela veckan som har symboliserat hoppet. Nu tänder vi om det på nytt för att hylla en underbar flicka som tyvärr ofrivilligt fick lämna sin familj alldeles för tidigt.

Rädsla och oro får inte bli resultatet av detta hemska dåd. Ondskan får aldrig vinna. Vi, ffa föräldrar, måste förenade stå emot och markera att detta, våld i allmänhet och just nu mot unga flickor/ kvinnor i synnerhet, ALDRIG kommer att accepteras.

Tuesday 8 April 2008

"Och så äter vi efterrätt på IKEA..."

Sonen är hemma från dagis då han har varit lös i magen som då givetvis av det bacillrädda dagiset tolkas som magsjuka. Under förmiddagen jobbade jag och han studerade grävmaskinen som vänder upp och ner på grannens tomt. Lunchen inmundigades tillsammans, och han åt kopiösa mängder av soya-, ingefärs och vitlöksmarinerad lax som servades med ångkokt broccoli. Vi for därefter till IKEA för efterrätt och takbeslagsinköp. Då inträffar det, och jag känner hur jag flyr kroppen för att själv bli en åskådare till händelsen:

Mamman: Nå, vad vill du ha att fika?
Sonen: Söttbullaj.
Mamman: Eh? Vill du ha en kaka? *oerhört förbryllat*
Sonen: Nej! Jag tänka: jag äta söttbullaj. *håller demonstrativt upp pekfingret mot huvudet*
Mamman: Kanske morotskaka...? *fortfarande förbryllat*
Sonen: SÖTTBULLAJ! *något argt*
Mamman: Okejdå...

Mamman inhandlar köttbullar till sonen och en rabarberkaka till sig själv. Sonen äter upp allt på sin tallrik inklusive bottenskrappet av sås och lingonsylt.

Sonen: Nu glass.

Mamman tror inte sina ögon.

Monday 7 April 2008

Har insett att...

... jag har inget att skriva. Vad gör man då?

Uppdaterat kl. 12:03 Man jobbar. Och jobbar. Och forskar på som bara den.