Friday 22 February 2008

Äntligen!

Vilken seger för oss foglossare.

Jag hade aldrig problem med min sjukskrivning. Kanske hade tur? Jag var visserligen inlagd under en period vilket är ovanligt. Men just synen på foglossning, att det inte är en sjukdom, det är den som kanske kommer att ändras med denna dom. En viss foglossning under den senare delen av graviditeten får man räkna med (annars blir det svårt för bebisen att komma ut), men när man har så mycket värk att ens dagliga tillvaro inte fungerar. Och när foglossning kommer redan i v.4 så kan man knappast kalla det för ett senare skeende. För vad är en sjukdom? Ett brutet ben är inte heller det, men det blir dock svårt att argumenta att det inte försvårar ens arbete ex. som uska.

En av mina kollegor sa till mig när jag kom tillbaka till jobbet att det vore skönt att bara ligga, som jag hade gjort, i sängen under en lång period. Att alla bara får passa upp på en. Jag svarade, med mörk röst, att det var inte speciellt trevligt att ligga där med smärta som tar över ens kropp och hjärna. Att inte kunna gå upp på toaletten när man ville själv. Att aldrig kunna slappna av.

Mina föräldrar körde andra varianten. De tyckte att jag överdrev ("det är väl inte så farligt") fram till den dag då min far såg mig liggandes i duschen oförmögen att röra mig, och det var dags att få mig till Universitetssjukhuset. Nästa gång han såg mig hade jag slangar överallt som pumpade in morfin.

Så förhoppningsvis kan denna dom få folk att inse att foglossning suger.

8 comments:

Anonymous said...

Åh fy fan jag ryser när jag läser ditt inlägg. Jag minns hur tappert du hanterade smärtan och hur ofattbart det var att du höll uppe humöret så pass som du gjorde under månaderna som gick. Usch måtte man hitta bra behandling mot foglossning snart så att besvären kan lindras.
Tack för ditt mail förresten. :) Svar kommer strax.
Kram från Norrland,
Gabbi

Lox said...

Gabbi: kram tillbaka vännen! :-)

sara said...

Du är min idol som klarade av det som du gjorde. Jag minns så väl dina inlägg när det var som värst.
Jag kan inte ens föreställa mig smärtan.

Lox said...

sara: tack snälla du. Ni var alla ett stort virtuellt stöd. :-)

Anonymous said...

"Att bara ligga" är kanske skönt (?) om man väljer det själv, men inte då man är tvungen till det av smärta. Bra att den där domen kanske underlättar för andra. Att behöva kämpa med smärta och med sig själv, och dessutom inte bli trodd, det är ingen drömsits.

Unknown said...

Nej gumman, fy fan, inte nog med att du ska ha denna smärta utan att omgivningen reagerar som om du vore inbillningssjuk.

Lox said...

indra: just det, det är väl det som har varit värst med f-kassans läkarkår: de förlöjligar ens horribla situation.

dosiss: ja, det är inte kul. Tur är att jag är på bättringsvägen via träning och osteopati.

Anonymous said...

Oh ja! Jag kan oxå le lite överseende åt kvinnor som säger att illamående hör till en graviditet, att de också mådde hemskt illa eller kräktes lite, eller att jag borde prova med ett glas vatten. Hur mycket man än ligger ner och blir uppassad så är det få positiva aspekter med att vara sjuk och princip sängliggande en hel graviditet.