Monday, 17 March 2008

*andas ut*

Osteopaten fixade inte bara till mina sneda fogar utan även min nyss tillkomna nackspärr. Nu känner jag mig trött, men mer som jag. Smärta kan verkligen lägga lock på livslusten.

Vi pratade så smått om framtiden; det är läge att kontakta en pilatesinstruktör då jag har blivit mer rak i kroppen. Vi pratade också lite grann om hur svårt det är att hitta sjukgymnaster som kan justera bäckenet (varför är det så egentligen? Det finns inget som säger att det inte skulle kunna finnas med i en sjukgymnastutbildning i Sverige då det finns i UK.), och att äntligen börjar antalet steloperationer mot bäckenbotteninstabilitet i Sverige börjar minska. Det sistnämnda löser inga problem utan bara flyttar på instabiliteten. Det säger egentligen sig själv: instabilitet beror på svag muskelatur, och en steloperation förättrar inte muskelaturen. Man måste träna, träna och träna.

Nu är det dags att agera dvs googla på pilatesstudio. Jag känner tillförsikt. Och jag känner mig stärkt.

Uppdaterat kl. 18:29 Och nu är det bokat och klart. Tredje april påbörjas nästa fas: pilatesträning. Det pirrar i kroppen när jag tänker på det. Jag känner mig som ett barn som räknar ner till julafton. Äntligen!

6 comments:

Angelica said...

Vad skönt att det hjälper. Smärta är verkligen skit. Min rygg är fortfarande inte bra. Jag vet att jag måste börja träna, dock så går det inte att binda sing till något abonnemang om man vill bara medlem i 10 veckor och inte ett år. Sitta ner är fruktansvärt vissa dagar och helt normalt andra dagar. Fick 20 minuter massage igår, Det var så härligt. Stressen av studierna, söka jobb och smärtan i ländryggen gör att nacken blir helt jäkla stel.

Hoppas att du blir bättre och att allt löser sig. Sakta men säkret. Jag hoppas på jobb och en fast tillvaro framöver. Så att jag kan ta tag i allt.

Anna funderar said...

När smärtan släpper för en stund känner man sig så jäkla stark, eller hur. Så skönt att känna att det trots allt finns ett liv, och att även om inte smärtan försvinner så kan den hanteras i tillvaron:) Fighting spirit är vad som behövs, och att slåss på rätt sätt:)

Lox said...

angelica: Först måste man hitta motionen i vardagen innan man går till ett gym. (I alla fall är det min erfarenhet.) Prommenader och lätt sjukgymnastikprogram. Har du varit i kontakt med en sjukgymnast? De har några av Sveriges bästa sjukgymanster där du bor. :)

Pilatesboll är min absolut bästa rekommendation. den + prommenader kommer man långt med.

Angelica, jag är så glad att läsa om din glädje. hoppas att allt kommer att lösa sig med tiden (jobb och sånt). Kram!

anna: du har så rätt! Styrka och så lite vilja. Och kunskap om vad man ska göra.

Linda K said...

åh vad skönt att du blev av med det onda. kram!

Lox said...

linda k: Tack! Och snart är det dagen D för dig med. D som i delivery. :)

Cia said...

Det är tur att det finns hjälp att få. Blir glad av att höra att du nu får gå ett steg framåt.