Läser på hemsidan att lampan är 32 cm hög. Vårt källarrumstak är 2,10 m. Jaha. Så var det med det.
Uppdaterat kl 15:10 Lösningen blev denna:
Det var 40% rabatt på Svenskt tenn på lampor i stål, och självklart slog jag till. Och jämfört med redan lagd budget så blev denna lösning en trevligare sådan för plånboken.
Idag har jag gjort min stora flicka så glad att hon började att gråta. Mammahjärtat grät en skvätt det med när jag såg hennes lycka.
Det var maskerad på daigs idag och dottern har pratat om vad hon skulle ha på sig i en vecka. I morse glömdes dock detta bort i all kalabalik, och det var först när jag läste mina jobbmail som jag såg originalbrevet från förskolan. Vad gör mamman då? Jo, hon hämtar prinsessklänningen och slänger sig i bilen och kör till dagis.
Väl där meddelar läraren att vår dotter inte hade röjt en min utan accepterat att hon var utan maskeradkläder. När hon fick syn på mig och det rosa byltet kom hon rusande och kastade sig i min famn. Tårarna sprutade. Och förutom en hård kram fick jag även en puss till tack.
Mamman bytte sedan skepnad och gick sedan ut på stadens gator precis som en helt vanlig mamma,
Jag har precis kommit efter att samlat in mer data till min tredje studie. Innan är jag alltid nervös så jag tror att jag ska spy. Efteråt är jag hög på adrenalin då det har gått bra (som det brukar göra). Sådeles är jag nu hög. Jobbhög.
Och detta tänker jag fira med pyjamasparty hos Anna ikväll! Vad kan passa bättre?
Dottern är inte speciellt nöjd med att hon ska tillbaka till dagis och lillebror stannar hemma ytterligare en dag. Följande utspelas vid frukostbordet:
Dottern (upprört till sin bror): Om du stannar hemma så ska jag stanna hemma. Om du går på dagis så går jag på dagis. Sonen (till fadern): Is go nusejy?? Fadern: Yes. Dottern: NEEEEEJ! *rusar ut* Sonen (ropar efter henne): Du gå dagis. Jag äj ättesuk. Faktiskt.
Uppdaterat kl. 13:53 Och han hade rätt, sonen. Han var/är jättesjuk med en kanonröd hals. Så nu är det dags för en ny penicillinkur för att bota hans halsfluss. Och mamman har laddat frysen med G.L.A.S.S.
Jag har funderat på gardiner både till vardagsrummet och till källaren länge nu. I vardagsrummet hänger det längder från Klässbol; mycket fina, men inte helt helt rätt. I källaren var det helt klart att det skulle vara på skena i taket, men vilket tyg? Josef (dvs tyget celotocaulis) kostar skjortan och det kan faktiskt bli för mycket Svenskt tenn på 18 kvm.
Nu har jag sett lösningen. Hoppas bara att tv3 fixar länken till inköpslistan så att jag kan få läsa vad det är för tyg de har använt. Sedan ska det sys för glatta livet, baby.
Japp. Lilleman sjuk igen. Och dottern är hemma pga sviter efter magsjuka. Men hon är ok nu och konsumerar åtskillga metrar tejp. Lilleman får vi ta till doktorn med hans onda öra så får han skrika lite på dem istället för oss som omväxling.
Tapeter är köpta och ligger till sig i källaren. Let the renovering begin!
Innan jag var husägare och satt där i min lägenhet och läste diverse inredningstidningar trodde jag att husrenovering handlade om att hitta fina saker och sedan anställa en hantverkare att 'fixa till grejerna'. Då skulle det se ut som i residence. Nu vet jag bättre. Att renovera handlar om att spendera timmar i telefon leta efter en bra hantverkare. Det handlar om att lokalisera tråkiga saker som golvvärme och ventilationsaggregat istället för yta. Och när man renoverar en källare finns det tre viktiga saker att lägga ner sina pengar på:
*bra dränering - avklarat (skönt att få spillvattnet bort från huset) *bra rörsystem - delvis avklarat (vi bytte ut de gamla cementrören från 40-50 - talet till plaströr) *bra ventilation - på jakt
Grannen, som verkar ha koll på det mesta, rekommenderade dessa ventilationsaggregat: Air star. Enligt honom så kommer produkten från Sundsvall och har testats på KTH. Om detta stämmer vet jag inte, men jag har fullt förtroende för hans val. Jag sparar länken.
Vår kära Anna utlyste en tväling där hon ville veta vilka tre böcker som skulle ingå i en litteraturkanon för gymnasiet. Jag hann inte med att delta i tävlingen då det tog mig 2 timmar att tänka ut mina tre förslag. Lite sengångartakter... . Och dessutom fick proffs delta och priset gick inte helt oväntat till vår proffsbloggare till bibliotikarie LindaK (och jag unnar henne all chokoläde i världen).
Hur som haver, här är min kanon:
*The kite runner, Khaled Hosseini: Denna bok tycker jag att man ska läsa på engelska. Underbart språk, fantastisk berättelse som berör en. Stundom hemsk, men med tanke på att den beskriver krigsförhållanden i Afghanistan så blir det hela otäckt realistiskt.
*Kallocain, Karin Boye: science fiction som beskriver ett skrämmande Big Brother samhälle där individens integritet offras för samhället bästa (?) med sanningserumet kallocain. Skriven 1940 är den före George Orwells 1984.
*Jane Eyre, Charlotte Brontë: Varför denna och inte Pride and Prejudice av Jane Austen? Liksom Austen lyckas Brontë beskriva det sociala samspelet i England under 1800-talet, men den senare är snäppet duktigare att beskriva intressanta karaktärer och historier som inte alltid är så sockersöta. Varför inte läsa denna på engelska?
Dessa var svåra att välja ut då jag försökte få till en bra blandning mellan olika epoker och genre samt kvinnliga/manliga författare. Jag skulle vilja lägga till:
Kejsarn av Portugallien (Selma Lagerlöf), Dr Glas (Hjalmar Söderberg), Gregorius (Bengt Ohlsson), En midnattsommarnatts dröm - att se på teater/film (Hamlet), Körsbärsträdgården - att se på teater (Anton Tjechov), Den vidunderliga kärlekens historia (Carl-Johan Vallgren), Gräset sjunger (Doris Lessing).
Uppdaterat 24 februari Jag har ju glömt Dorothy Parker!! Katastrof.
Jag hade aldrig problem med min sjukskrivning. Kanske hade tur? Jag var visserligen inlagd under en period vilket är ovanligt. Men just synen på foglossning, att det inte är en sjukdom, det är den som kanske kommer att ändras med denna dom. En viss foglossning under den senare delen av graviditeten får man räkna med (annars blir det svårt för bebisen att komma ut), men när man har så mycket värk att ens dagliga tillvaro inte fungerar. Och när foglossning kommer redan i v.4 så kan man knappast kalla det för ett senare skeende. För vad är en sjukdom? Ett brutet ben är inte heller det, men det blir dock svårt att argumenta att det inte försvårar ens arbete ex. som uska.
En av mina kollegor sa till mig när jag kom tillbaka till jobbet att det vore skönt att bara ligga, som jag hade gjort, i sängen under en lång period. Att alla bara får passa upp på en. Jag svarade, med mörk röst, att det var inte speciellt trevligt att ligga där med smärta som tar över ens kropp och hjärna. Att inte kunna gå upp på toaletten när man ville själv. Att aldrig kunna slappna av.
Mina föräldrar körde andra varianten. De tyckte att jag överdrev ("det är väl inte så farligt") fram till den dag då min far såg mig liggandes i duschen oförmögen att röra mig, och det var dags att få mig till Universitetssjukhuset. Nästa gång han såg mig hade jag slangar överallt som pumpade in morfin.
Så förhoppningsvis kan denna dom få folk att inse att foglossning suger.
Mammahjärtat blöder när hon ser sin 2,5-åring kokande het samtidigt som han säger "jag fjysej". Paracetamol, svart vinbärssaft och en halvtimma senare vill han se på Teletubbies. Självklart, säger mamman.
Uppdaterat kl. 9:38 Och nu är jag sjuk. Precis som jag skulle lämna huset för Hufvudstaden. Vad är det som pågår?
Har ingen inspiration i dag. Mitt jobb är verkligen en berg-och-dalbana.
Dags att plocka fram Gunde och skrika "heja heja" på dalmål i falsett. Uppdaterat kl. 9:56 Och nu har jag installerat det nya Office-paketet för Mac och påbörjat spss (även det för mac). Heja heja!
Jag (dvs jag och maken) hamnar i kategorin "vi som jobbar mycket" som det står om i dn. Jag funderade på detta idag när jag körde upp till Gävle: Jag vill ju inte jobba 100%, men just nu (för att kunna slutföra min utbildning och förverkliga min dröm) så måste jag göra det under ett år. Maken har precis påbörjat ett nytt jobb i Sverige från att ha jobbat i UK och kan inte gå ner i tjänst. Än. Och därmed har vi tagit till extern hjälp (i form av städfirma). Så vi jobbar och de städar. Mina fogar klagar ju inte direkt då städning tillhör kategorin "ger mer ont".
Egentligen skulle vi båda kunna gå ner i tjänst och städa vårt hus själv. Och vi lider inte direkt av någon konsumtionshets då köptstoppet fungerar utmärkt och vi har tillräckligt med pengar för att överleva och renovera huset.
Jag satsar på 2009. För någon vägg vill jag inte gå in i.
Uppdaterat kl. 19:25 Men nu så slår det mig att städningen och nedsättning i tjänst behöver inte vara i korrelation med varandra. Om vi vill jobba istället för städa och det inte bidrar till stress fallerar ju hela teorin (förutsatt att köphetsen är borta). Detta får jag fundera vidare över.
Till arbetsplats nummer tre. Nu har jag bara två ställen kvar.
Blir mer och mer varse om vad jag bör göra för att nå dit jag vill. Och dessutom är målet tydligare. Lite svårt att greppa att snart har jag svaret på frågan "Vad ska du bli när du blir stor?". Innan har jag skämtat bort det, men nu känner jag mig mer rakryggad och säker på min sak.
Tror jag i alla fall. Man kan ju aldrig vara riktigt säker... .
För att inte stirra sig blind på röran kan det vara bra att sätta upp ett mål:
*tapet Josef Frank (här från Boråstapeter som har sin suveräna tapetguide för test franför datorn). *bäddsoffa Karlstad från IKEA. Rummet måste fungera som gästrum, så bäddsoffan är ett faktum. Denna kommer att kompletteras med en fotpall. *taklampa T 2356 krom som huvudbelysning från Svenskt tenn. *lampa för mysbelysning, Falkland, brevid soffan kommer från Svenssons i Lammhult. *jag skulle helst vilja ha en rund matta, men det är svårt att hitta någon passande. Ett alternativ är att måttbeställa fast priset kan vara avskräckande för en småbarnsfamilj. Just nu lutar det åt en rya; den här är från IKEA. * soffbord är det solklara valet coffee table. Originalet kommer från Vitra och har Isamus signering på glasskivan. Inhandlas på Nordiska galleriet. *maken önskar sig en Fatboy, och vi beställer en orange från Rum 21. *golv blir italienskt klinkers i gråbrun ton som inhandlas på Ekeby bruk.
Till detta tillkommer gardiner (på takskena) och kuddar. Risken är stor att jag är alltför Frankierad i detta rum, och Klässbol finns redan representerad i övriga rum. Kanske läge att förnya sig?
Varför är man upp kl. 00:43 och bloggar? Jo, lilleman har kräkts ner sig själv och sängen.
Jag har inte mycket övers till "åh det är så synd om mig för jag är 30- någonting med en liten karriär och nu står jag här med barnspya och ingen möjlighet att dricka kaffe latte med mina polare" för det hör liksom till när man får barn att de, och en själv, blir sjuka. Men finns det ingen måtta på hur länge detta ska pågå? Vi avslutade kåvepeninkonsumtionen i går, och nu drar det igång igen?! Visserligen är variation omväxlande och jag kan knappast klaga på brist på sysselsättning, men att skrubba nalle och gosefilt rena i duschen mitt i natten ligger inte på topp tio av mina favoritaktiviteter. *ler hysteriskt*
Bara så jag har något att gå efter: hur länge ska jag räkna med att barnen är konstant sjuka? Tills de blir sju? Tio? Helst inte längre än till femton, va...?
Uppdaterat kl. 9:12 Väcktes av "i want beakfass" kl. 7:27 så han har i alla fall piggnat till under natten. Själv är man seg som kola.
(Så här det: man räknar inte med att alla ska komma. Ett visst svinn utgår man ifrån. Men nu kommer alla. Plötsligt framstår McDonalds som ett bra alternativ... trodde aldrig att den dagen skulle komma.)
Uppdaterat kl. 17:15 Ha, det gick ju strålande. Tyst och lugnt, barn som tvättar händerna efter maten och frågar om lov till att börja äta. Inget skrik, inget spring. Leksaker som plockas fram försiktigt och sedan städas undan i samma låda. Receptet på framgång lyder så här: skaffa barn (är så att säga en nödvändighet), placera dem på ett äkta montessoridagis (dvs inget dagis som hävdar att de arbetar enligt montessoripedagogiken, utan som faktiskt följer den) och bjud sedan barn från dagis till festen. Voila!
(Äsch, jag vet inte vad som flög i mig. Alltså vad har jag för nytta av denna? Jag får inte åka längdskidor, jag får inte jogga. Tror att det var drömmen om ett sportigare jag utan smärta som jag betalade för. Helt knäppt. Nu ska jag sluta hobby-dr-Phil:la och lämna tillbaka den.)
*fixa tårta *skriva kort till min dotter som hon får öppna när hon är 18 *slå in paket
Exakt vid den här tidpunkten för fem år sedan skällde jag ut min (då blivande) man och sa till honom att kolla på Fame Factory istället för att störa mig. Själv gick jag i köket och vankade fram och tillbaka mellan värkarna. Hon kom kl. 00:21, så i morgon ska vi fira vår alla hjärtans dag flicka.
Uppdaterat kl.11:22 Känns lite konstigt att spendera så mycket pengar så tidigt på morgonen. Klockan var inte ens 8:30 när visa-kortet togs fram. Ruggigt.
LindaK ville för en tid sedan veta vad dravvel heter på engelska. Självklart svarar jag, och då inte mindre än på åtta språk:
engelska dravel [dräjvel] franska dravelle italienska dravelli spanska dravello grekiska dravella ryska draveletskij tyska drachtung finska illraapalletoijja
Jag dör av skratt. Hon är så förbannat rolig. Och med tanke på att komedi är ett mansdominerat område är det kul att plats nummer ett innehas av en kvinna.
Livet vänder åter med en vegetarisk lasagne. Jag gör det alltid lätt för mig, och gör en enkel tomatsås av burktomater, hackad lök, vitlök och soltorkade tomater som får koka ihop. Smaksätt med basilika och svartpeppar.
Andra fyllningen är lika lättlagad den med: ricotta ost och förvälld spenat. Detta blandas med hackade örter såsom basilika, oregano, timjan... .
Sedan är det bara att varva: tomatsås i botten, lasagneark och sedan ost. Avsluta med tomatsås på toppen som får gotta ihop sig i ugnen med lite mozzarella och parmesan. 20 minuter i ugnen och alla är glada.
Jag har tänkt lite gran på vad som kunde hända mig idag Om jag levde i en annan tid där det var så mycket vildare tag Skulle jag va' dräng eller biskop eller smed till Sleipners åtta skor Som jag hade smitt med en hammare som jag fått av gamle Tor.
Jag har jämt gillat spänning och att leva lite vind för våg Så jag följde säkert med en båt när vi drog ut på ett vikinga tåg För om jag va stark som en viking när vi gick i land i Aberdeen Fick jag plocka hem några Skottska får och några tunnor hembränt vin.
(Om) Om jag var en viking (Om) Levde jag som Röde Orm Om jag var en viking Var jag aldrig hemma (Om) Om jag var en viking (Om) Hade jag en hjälm med horn (ha) Om jag var en viking Kunde jag bestämma.
Jag har sett att en runsten visar prov på livlig fantasi Men man hade säkert andra krav på den gamla tidens stenografi Och om jag var långsam på foten när jag dansade i Freja sal Var jag säkert stor och världsberömd för dig som läste Havamal.
(Om) Om jag var en viking (Om) Levde jag som Röde Orm Om jag var en viking Var jag aldrig hemma (Om) Om jag var en viking (Om) Hade jag en hjälm med horn (ha) Om jag var en viking Kunde jag bestämma.
Det är klart att min undran inte är något fall för Scotland Yard Och ta reda på vad som kunde hänt lika mycket mer spel och hasard Kanske det är dumt spekulera över vad som kunde hänt en gång För jag sitter fast i min verklighet därför sjunger jag en sång.
Fryser. Fryser trots pyjamas och dubbla täcken. Fryser. Ok, dusch. Hutter, hutter. Duscha länge.
Dags för medicin: lemsip eller citodon? Eller båda..? Fryser. Fryser. Vetekudde är varm.
Varm varm... för varm. Svettas? Svettas! Av med pyjamas och dubbla täcken. Dricka vatten.
Åh, nu kickar medicinen in. Ah. Äntligen människa. Äta. Banan.
Hur gick nu egentligen texten:
Jag har tänkt lite grann på hur det skulle kunna va idag(?) om jag levde i en annan tid där det var så mycket vildare tag Skule jag var dräng eller biskop, eller smed till Sleipners åtta skor Som jag hade smitt med en hammare som jag fått av gamle Tor.
Aom. Om jag var en viking. Aom. Hade jag en hjälm av horn. Ha! Om jag var en viking Kunde jag bestämma Aom. Om jag va en viking. Aom. ??????? Om jag var en viking Var jag aldrig hemma
Somnar.
Vaknar. Fryser. På med pyjamas. Den är blöt...? Ny pyjamas. Fryser mer. På med ett till täcke... .
