Monday, 9 June 2008

Allt har sitt slut

Först vill jag säga följande:

Har du hittat hit för första gången och har foglossning (gravid eller efter förlossningen): välkommen hit! Trist att du är här ändå - foglossning suger! (Och det milt sagt.) Läs gärna inläggen under katergorin "foglossning" eller "Om...", eller mina tidigare bloggar (lo.blogg.se och foglossning.blogg.se). Min väg tillbaka har varit osteopati (för att korrigera allt som hoppar snett) och sedan pilates (för att bygga upp paketet igen så det blir stabilt). Vad du än gör, steloperera dig inte! Du flyttar bara på problemet. Man måste ha den inre muskelstabiliteten och den kan inte fixas genom en operation.

Nu så... det är det dags för mig att sluta blogga. Jag har bloggat i över två år: först som utlandsmamma, eller som det heter på fackspråk (ytterst internt skämt bland utlandsmammor) ufo, med foglossning och sedan som 'vanlig' mamma med foglossning. Det är dags för mig att identifiera mig som mamma utan extra förklaringar, och jag vill ägna mer av min tid till mina barn. Jag är numera starkare och jag kan faktiskt göra saker med dem: bada, sparka boll, plocka blommor etc. Detta var inte ju inte möjligt tidigare när standardsvaret var "du förstår, mamma har lite ont i ryggen...".

Det finns alltså inte samma behov för vila och därmed inte samma tid för att blogga. Men detta handlar också om vilken roll jag tillskriver mig. Jag har haft konstant smärta i fyra år och detta får bli nästa steg att avidentifiera mig rollen som den som har haft konstant smärta i fyra år. Jag ska helt enkelt sluta älta om det.

Orsak nummer två är att mitt arbete har gått in i den mest intensiva perioden, och ska jag fixa detta innan det bär av till Japan måste jag prioritera. Bloggen är helt enkelt inte så viktig för mig jämfört med min examen.

Tack för mig, och ffa tack alla ni som har lämnat snälla, peppande och trevliga kommentarer!

TACK ALLA!! Era kommentarer värmer och jag blir alldeles rörd av de snälla orden. Jag önskar er all lycka. Lox

32 comments:

Anonymous said...

Hej vännen!
Jag förstår ditt beslut till fullo! Hoppas bara att jag får behålla kontakten med dig brevledes i stället. Jobba på nu, så att du når dina drömmars mål i vinter.
Många kramar från mig och tack för två års underhållande läsning.
Sandra

Dubbelörnen said...

Förstår dig så väl... Allt har sin tid o sin plats. Har följt din blogg med glädje, har en hel drös med underbara rätter under en rubrik "LOX-SMARR" ;). Du finns kvar här i mitt kök, var så säker *asg*.

Lycka till med jobb o examen o hoppas få höra fr dig på ett el annat sätt.

Många varma kramar till dig

Weronica said...

Nämen! Trist att missa din stämma i cyberrymden, men hoppas att Du hälsar på mig ibland ändå. En fin sommar tillönskar jag dig!

Frida said...

Jag förstår, men kommer ändå sakna dig. Kanske ses vi nån gång IRL här i lärdomsstaden, där vi ju nästan är grannar! När flyttar ni till Japan?

Linda K said...

stora kramar, ha det jättebra! :D

Dosiss said...

Egoistisk som jag är sâ tycker jag förstâs att det är trâkigt att du slutar blogga. Det är som att ha en vän som flyttar, man känner sig övergiven. Däremot är det helt logiskt att du vill vidare och sätta punkt. Jag önskar dig en smärtfri resa.

Isa said...

Jättetråkigt att du slutar blogga men jag förstår tanken bakom ditt beslut. Det har varit jätteroligt att få följa dig och dina dagar utan att känna dig på riktigt, tack! :-)

Och stort lycka till med allt du tar dig för framöver!

Kram!!

Petra said...

Ha det jättebra! Jag tycker att dina prioriteringar låter mycket sunda!

Sara said...

Förstår dig helt och fullt och hoppas på att vi ses nånstans i framtiden igen! Stor kram!

Katta1 said...

Jag har tittat in här ibland, (speciellt när du lämnat avtryck hos Linda K) och gillar verkligen din blogg, både innehåll och lay-out!
Du är inspirererande, ska du veta!
Måste säga att din kärleksförklaring till lilla H var tårdrypande fin!
Vi ses!
Kram

Angelica said...

Jag lade ner den anonyma bloggen också och säger tack och hej totalt! Hoppas att du får det gott, nästa gång jag närmar mig din hemstad kanske jag skickar dig ett mejl! Kram och livet går vidarre!

Mie letar guldkanter said...

Lite deppigt kändes det att läsa förstås... Även om jag förstår o stöttar dig till fullo! Bloggen ska vara avkoppling, inte krav!
Sköt om dig o titta gärna in ngn gång!
Kram

Anonymous said...

Du blir saknad, men jag förstår ditt val. Hoppas att det kanske finns tid för någon fika live när norrlänningen letar sig tillfälligt söder ut i sommar.

Stort lycka till med allt framöver!

Cia

Jessika said...

Och vi som var så nära att träffs... men kanske våra vägar korsas i framtiden iaf ;D Må så gott - kram!

Lina said...

Tråkigt att inte få läsa din blogg längre, men jag önskar dig all lycka till med allting! Hoppas du har en riktigt skön sommar. Kram!

Indra/Maria said...

Vad tråkigt att du slutar blogga. Men man ska göra så som är bäst för en själv. Allt har sin tid. Kanske kommer du åter i en annan blogg så småningom. Hoppas ni får en skön sommar och att ditt projekt går framåt. Kram

JoHo said...

Åh, jag kommer sakna dig! Men jag förstår dig helt och fullt! Hoppas att det går bra med slutspurtsskrivandet och disputationen, jag tror att det kommer gå som en dans! LYCKA TILL! :D

essko said...

Lycka till framöver, granne:)Tråkigt att du försvinner från bloggosfären!

Hallongränd 4! said...

Lite trist att du slutar blogga. Du kanske kommer tillbaka med ny blogg nångång?
Lycka till framöver!
Kram från Annette

Pethra said...

Lycka till med allt och vad skönt att höra att Du blivit så mycket bättre! Ha en underbar sommar och lycka till med examen!

Pumita said...

Hej Lox! Önskar dig all lycka och många soliga dagar i framtiden! :)

Hwita Villan said...

Oj. Hittade precis hit. Skulle ha letat upp denna bloggen för längesedan. Min son är nu 9 månader och jag är relativt återställd efter foglossningen... Var riktigt illa däran - inlagd och igångsatt i förväg med anledning av foglossningen... Men INGEN verkade veta vad det var eller vad man skulle göra osv. Då hade det varit perfekt med lite stöd genom andra... Men som sagt, nu är det bättre, och härligt att du är bättre du med :). Tack för bra läsning iallafall.

Christina said...

LoX min söta vän :) Här har jag varit på långsemester och så har du dragit dig bort från bloggen ... är allt ok? Mår du bra? Lever du väl med din familj? Lyser solen där du bor? Dyker du aldrig någonsin upp igen ..? Maila om du har tid o lust :)

Christina said...

Är du kvar någonstans ... miss you ..

Ann said...

Oj! Hitar tillbaka till bloggvärlden på första gången på ett halvår, och ser att du mår bättre - jippi! - och att du slutar blogga - trist! Men förstår totalt! Ha det så härligt med familjen, fotbollen och Japan! Önskar dig all lycka till i framtiden!!!

Dubbelörnen said...

Hittar fortfarande tillbaka till dig vännen när jag googlar på saker o ting...

Saknar dig vännen.

Stor varm kram

Marie said...

Hej!
Om du eller någon skulle se detta så har jag skapat en grupp på facebook om foglossning:
Vi med kronisk foglossning http://www.facebook.com/group.php?gid=69535539435
MVH/Marie
Rullstolsmorsan http://rullstolsmorsan.blogspot.com/

Dubbelörn said...

Gissa om jag blev glad idag??!! Imorse var en dag som jag helst vill lägga till handlingarna. En dag som började i skräck o som slutade i glädje! Och som grädde på moset får ett livstecken fr DIG!!

Hur har du det?! Hemma här el var?!
Mår bra?! Vad fyller du dagarna med?!

Ja, du ser... Jag har inte glömt! Återkommer till dig o dina recept o därmed till din gamla blogg.

Har mängder med smarrecept som härrör fr min favvis ;). Och så mängder med minnen fr en av mina första bekantskaperna på nätet...

Du får gärna maila mig!!

Varma kramar fr mig

Dubbelörn said...

Ser din länk med jämna mellanrum på min sitemeter... Maila mig o berätta hur ni har det!

Stor kram o saknar dig sååå

Nilla said...

Hej! Hur är det, hur mår du? Hoppas att du har det bra. Kram!

Anonymous said...

Hej!
Jag hittade din (stängda) blogg i somras, alltså i augusti 2010, och det var en riktig vändpunkt i mitt onda liv. Jag surfade genast upp en osteopat i min stad och fick tid redan nästa dag. Sedan dess är mitt liv på väg tillbaka - helt fantastiskt! Så efter nu 2 års lidande kan jag nu gå promenader i annat än snigeltakt och faktiskt även lyfta min store kille på 4 år ibland.. Det är en bit kvar, men nu är det träning träning träning!

Jag vill tacka dig för att den här bloggen ligger kvar och går att hitta. TACK!
/Lena

Dubbelörn said...

Kikar fortf in hit o lagar dina supersmarr recept o saknar dig...

Varm kram