Maken kom hem från innebandyn (det är en del av acklimatiseringensprocessen till sitt nya hemland: han spelar innebandy med grann-gubbarna, även de med växande ölmagar) oandes och var allmänt ynklig. Jag fick smörja in med Heatrub samt bädda rent och ner honom i arbetsrummet. Han hävdade bestämt att detta skedde pga att han tränat upp sina benmuskler för fort...
"Jaha" svarade jag. "Så det har inget med att du hänger över datorn och inte tränar magen för fem öre då?"
Idag fick jag således ta hand om frukost och dagisruljansen. När jag kom hem stod han i köket och stirrade på telefonen med obeslutsam blick. jag undrade vad som stod på. Svaret förvånade mig en aning. Han vågade inte ringa till naprapaten!
Då kom frågan: "Does it hurt?"
Svaret dröjde inte från hans kärleksfulla hustru: "Var inte patetisk."
Han fick tid idag till kl. 17:15.
"I'm so scared of the naprapat. I've never done anything like that. it wasn't the same for you. You have been through child labour before you went the first time."
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
11 comments:
*ASG*
Skrattar elakt men fick mitt skratt at fastna i halsen då kära mannen fick en förkylning. Ja, du kan ju ana hur det var... Gick ner till apoteket o införskaffade medikamenter som skulle visa att jag "liksom brydde mig"... *skrattar*. 4:e förkylningsdagen så var han nästan borta, tyckte det kunde vara idé att ringa en läkare, för säkerhets skull. Ja menar vuxna karln på 4:e dagen så sjuk... Läkaren kom på hembesök (de gjorde det på den tiden) o konstaterade dubbelsidig lunginflammation o ambulans in på sjukhus. Han var inlagd i 10 dagar innan de fann rätt antibiotika o då intravenöst.
Gissa om jag har fått äta upp detta... *gapskrattar*
Kram kompis ;)
Maken är alltså från england eller rent av staterna? Hoppas att han känner sig bättre nu då iaf :)
Jag tror han ska hålla sig till cricket istället. Vet inte var ni bor men här i stockholm finns ett lag. Jag tror det är en sport som är mer lämpad för these mens ;)
Så ynklig :) har man varit med om en förlossning, då klarar man allt och har man inte det då kan man vara hur smärträdd som helst.
Jag vet inte det jag.
*skrattar* Ja vad ska man säga. Hoppas karln kryar på sig snart. Det är ju honom det är synd om. Absolut.
Fnissar, ja tänk så olika genitiken kan ha slagit. Hoppas i alla fall att han piggar på sig så blir ju allt mycket bättre för alla inblandade ;).
alla: :D
Och han mår bättre nu.
Skrattar så att jag satte kaffet i halsen! :)
Personligen skulle jag nog föredra ett naprapatbesök framför en förlossning, men det är jag det... :)
*fniss* ja, ibland är livet hårt. för dig ;) hoppas att han piggat på sig och att ni har en skön valborg! :D
sara: konstigt nog känner jag likadant. ;)
joho: :)
just det var var väl du som trodde dig jobba på bris eller nåt som skrev att min son såg ledsen ut.
skum kommentar, hade du inget bättrre för dig den dan eller?
Post a Comment