Fick ut mina muffins ur ugnen (skötte jobbmail under tiden jag bakade), och sedan var det dags att bege sig till jobbet. Jag tittade på cykelhjälmen,men beslutade mig för att gå då det är nödvändigt för mina fogar att prommenera regelbundet. Tog således ryggsäcken och låste dörren.
När jag hade ca 200 m kvar till jobbet tänker jag följande (ok då, jag pratade högt för mig själv):
"Hjälp vad cykeln gnisslar. Jag måste olja... Cykel?!"
Där satt jag och cyklade. Utan hjälm. Kände mig oerhört naken [om huvudet] och korkad.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
du vet vad jag tycker om hjälmlöst, ajabaja! :P
lindak: jag veeeeet. Mitt enda försvar är att jag gjorde det ju inte med flit.
*Fniss*,
*fnissar åt synen då du kom på dig själv*
Ha ha ha! Ja, ibland undrar man ju hur hjärnan funkar :p
Ha, ha jag känner igen min hjärna, den fungerar likadant!
Hon är snabb den där Linda, så fort någon cyklar utan hjälm så är hon där och bannar!
cia: :)
maria: jag blev verkligen förvånad. :D
joho:... eller OM den funkar. :)
petra: nästan lite oroväckande snabb, håller du inte med? ;)
Till lindak: :P
Post a Comment