Jag- en häxa?

Och så glömmer jag det viktigaste av allt: jag lyckades korrigera mig själv i går så nu är jag inte längre i överdjävlig smärta.

:-)

Det ska firas med lunch på stan. För nu kan jag gå!

Jag- en fegis

Jag röstade inne på Henrik Schyfferts blogg huruvida han ska blogga på Aftonbladet under en kort period eller ej. Jag röstade självklart på 'Nej!' och gav några, inte direkt väl valda men i alla fall utplockade ur en mängd, argument. Helst skulle jag vilja säga till honom:

"Henrik, om du bloggar på Aftonbladet så kommer jag inte att gå på din 90's show."

Men det vågar jag inte, för tänk om han nu gör det och då står jag där med skägget i brevlådan. Dessutom finns det en smärre risk att jag framstås som infantil som kommer med betydelselösa hot.

Dagens höjdpunkt måste ju...

... ändå bli detta.

Dansskola...

... och sedan har jag överlevt ännu en dag i smärta. Och idag har jag inte ägnat mig åt en överdriven konsumtion av frusna kolakakor. Hurra för mig! *klappar mig själv på axeln*

Och nej, det är inte jag som ska dansa balett för 5-6 åringar.

*rodnar*

Jag vet inte ens vad jag ska skriva om detta... .

Tapeter på tapeten

Ordvitser är inte min starka sida. Inte att välja tapeter heller. Just nu överväger jag dessa två; samma mönster men olika färgställningar, båda från Next.

Uppdaterat kl. 10:07 Och någon av dem blir det inte. De är för.... glansiga. Föga intressant information, eller hur?

Uppdaterar 12:54 Och så är tankarna åter hos Josef i Borås...





Bilder: next.co.uk, borastapeter.se

"Jag vill också säga något"

Vi sitter och äter middag. Dottern babblar på som vanligt om det ena och det andra. Maken och jag pratar, och då och då ger vi en kommentar till dotterns evighetslånga historia. Plötsligt hör vi sonen:

Han: Mamma, vet duuuu...
Jag: Jaa..?
Han: eh... eh... eh...
Jag: *väntar*
Han: Bilarna kör på gatan. *vänder sig till daddy* Car's driving. On the street.
Maken: *gapskrattar tyst*
Jag: Mmm, det är korrekt.
Maken: Good you reminded us.

Sonen nöjd. Maken och jag flinar. Under tiden har dottern fortsatt med sin berättelse... .

Fuskig gulasch

God, värmande och lättlagad. Det här receptet räcker till två middagar till vår glupska familj + en lunchlåda, vilket bordar för god hushållsekonomi.

Du behöver:
köttfärs (nöt) av god kvallitet, 300 - 400 g
1-3 gula lökar, hackade
2 klyftor vitlök, finhackade
lite olivolja
1 msk paprika
(1/2 tsk spiskummin)
1 1/2 l buljong (vatten + fond eller tärning)
1 burk tomater

och följande rotsaker skurna i bitar
3 stora morötter
1/2 rotselleri
3 palsternackor
5 potatisar

Gör så här:
Fräs lök och vitlök i olivoljan i en stor gryta tillsammans med paprikan. Häll på hälften av buljongen och låt det koka upp innan du tillsätter den råa köttfärsen. Fördela köttfärsen med hjälp av en trägaffel. Tillsätt resten av buljongen, tomaterna och de skurna rotsakerna. Koka i ca 15 minuter under lock. (Tiden beror givetvis på rotsaksbitarnas storlek.)

Då jag försöker undvika glutamat använder jag helst fond eller buljong utan detta otyg.

Uppryckning pågår

Humör kan ändras med hjälp av humor. Jag tar en favorit som draghjälp. Johan Rheborgs ansiktsuttryck som aggressiv förälder ger mig skrattkramper.

Ett annat tricks är att utvärdera hur mycket bättre jag är jämfört med för ett år sedan:

*ht- 06 inleddes med sjukskrivning på 50% och det var inte tal om att försöka sig på en längre prommenad.
*ht- 07 jobbar jag heltid och har inga problem att gå 5 km i raskt takt.

Osteopati ger synliga resultat. Och jag blir bättre. Det är bara kraven på mig själv som blir högre och högre så att förbättringen kommer i skymundan.

Foglossning suger!

Konstant smärta är så j-vla tärande.

Nu är det sagt. Dags att rycka upp sig och överleva.






(Jag har behandling hos Häxan om en dryg vecka.)

Kolakakor

Busenkla att göra och fungerar perfekt med en kopp te. Eller kaffe. Problemet med lättbakade godsaker är att man gör dem för ofta och äter för många. Vilka bekymmer man skapar sig... . Receptet kommer ursprungligen från Allt om Mat för sisådär hundra år sedan, fast jag kör med dinkelmjöl och rårörsocker.


Det här behövs:
200 g smör
2 dl strösocker
2 msk vaniljsocker
2 msk ljus sirap
2 tsk bakpulver
ca 5 dl vetemjöl

Så här gör man:

1. Vispa socker och smör poröst.
2. Bland i resterande ingredienser.
3. Dela degen i fyra bitar och platta ut på plåt.
4. Grädda i 15 minuter i 200 grader (i vår varmluftsugn får det bli 175 grader).
5. Skär i snitt och låt kallna innan det är dags att avnjuta dem. Annars bränner man tungan!

Bild: privat

Myten om torra akademiker befästs

Vår son - en naturbegåvning till badkruka

Sonen har börjat på simskola. I bilen var han nöjd:

Han: Alla barnen komma.
Jag: Ja, visst är det så.
Han: Jag simma.
Jag: Ja, du ska få simma.

Jag log, för jag visste något som inte han kunde ana. Men snart blev han varse.

Han: Nej, jag inte duscha.
Jag: Jo, alla måste duscha.

Han skrek som en stucken gris, men tystnade snabbt då det var dags att gå in i SIMHALLEN. Det var svårt att vara 2,5 år och vänta på sin tur. Fötterna trampade som om han gick på glödande kol.

Men väl i vattnet var det inte lika kul igen. Vad var det här för knepiga idéer om att barnen skulle hoppa i vattnet från kanten? Nej, det vill inte min son. På nåder kom han ner på rumpan och hasade sig ner till mig.

Jag: En gång till!
Han: Nej! Inte en gång till. Det jäcker nu.

Och så stirrade han på mig som om jag inte var riktigt klok. Men synd för honom att hans mamma är minst lika envis, och jag fick honom att rumphasa sig ner ett par gånger till.

Därefter var det dags för ringlekar. Med plask. Sonen kände sig mycket oförrättad då han fick några vattendroppar i ansiktet.

Han: Nej! Alla barnen, inte plaska!

Mina kinder färgades en aningen röda. Som tur var avslutades simlektionen med flytning. Sonen var givetvis oerhört skeptisk till detta påfund också, och det var mycket motvilligt han gick med på att befinna sig på rygg. Jag lockade med att det fanns stora bollar i taket som åkte rutschkana (vilket det givetvis inte gjorde), och tillslut slappande han av. Då kom en av instruktörerna och berömde sonen och sa att det var dags att sparka på benen. Vad gör då denna badkruka? Han tar perfekta bentag (grod). Och flyter i väg fint. En naturbegåvning enligt instruktören. Hon hörde honom uppenbarligen inte när vi var i duschen.

Väl uppe igen ville sonen inte åka hem. Han ville inte ens lämna bassängen. Han ville i. Igen.

På vägen hem (efter ytterligare en duschdust och en badbanan) sa han förnöjt:

Han: Jag jätteduktig.

Jag ser redan fram emot nästa veckas lektion.

Äntligen Rexbo

Vad jag har väntat på Rexbo. I svart. För den finns med i katalogen, men har för övrigt lyst med sin frånvaro. Dock inte nu längre.

Nu har jag förvisso köpstopp (vilket förstärktes med CSN:s trevliga brev som damp ner i brevlådan idag), så Rexbo får finna sig i att vänta på mig nu. Den som väntar på något gott... . ;-)

Bild: ikea.se