Allt har sitt slut

Först vill jag säga följande:

Har du hittat hit för första gången och har foglossning (gravid eller efter förlossningen): välkommen hit! Trist att du är här ändå - foglossning suger! (Och det milt sagt.) Läs gärna inläggen under katergorin "foglossning" eller "Om...", eller mina tidigare bloggar (lo.blogg.se och foglossning.blogg.se). Min väg tillbaka har varit osteopati (för att korrigera allt som hoppar snett) och sedan pilates (för att bygga upp paketet igen så det blir stabilt). Vad du än gör, steloperera dig inte! Du flyttar bara på problemet. Man måste ha den inre muskelstabiliteten och den kan inte fixas genom en operation.

Nu så... det är det dags för mig att sluta blogga. Jag har bloggat i över två år: först som utlandsmamma, eller som det heter på fackspråk (ytterst internt skämt bland utlandsmammor) ufo, med foglossning och sedan som 'vanlig' mamma med foglossning. Det är dags för mig att identifiera mig som mamma utan extra förklaringar, och jag vill ägna mer av min tid till mina barn. Jag är numera starkare och jag kan faktiskt göra saker med dem: bada, sparka boll, plocka blommor etc. Detta var inte ju inte möjligt tidigare när standardsvaret var "du förstår, mamma har lite ont i ryggen...".

Det finns alltså inte samma behov för vila och därmed inte samma tid för att blogga. Men detta handlar också om vilken roll jag tillskriver mig. Jag har haft konstant smärta i fyra år och detta får bli nästa steg att avidentifiera mig rollen som den som har haft konstant smärta i fyra år. Jag ska helt enkelt sluta älta om det.

Orsak nummer två är att mitt arbete har gått in i den mest intensiva perioden, och ska jag fixa detta innan det bär av till Japan måste jag prioritera. Bloggen är helt enkelt inte så viktig för mig jämfört med min examen.

Tack för mig, och ffa tack alla ni som har lämnat snälla, peppande och trevliga kommentarer!

TACK ALLA!! Era kommentarer värmer och jag blir alldeles rörd av de snälla orden. Jag önskar er all lycka. Lox

Ingen bloggträff för mig

Familjen behöver min närvaro.

Uppdaterat kl. 17:35 Och jag behöver kodein... f-n att det ska behöva vara så. Häromdagen tänkte jag att "nu så börjar smärtan försvinna" och vips får man det skrivet på näsan hur fel ute jag var.

Positivt idag är att jag har kramat mina barn tusen gånger. Det behövde både dem och jag.

Har varit på English pic-nic

Lite udda nu förtiden att bara höra engelska omkring sig. Tänk vad snabbt man vänjer sig.

Det mest beståendet minnet är dock det über-goda potatissalladen: kokt färskpotatis som man häller på en senapsdressing (skånsk senap, balsamvinäger, olivolja, salt, peppar och hackad persilja samt gräslök) medans de är varma. Låt svalna, och blanda sedan i färsk spenat och tunt skivad rödlök. Jag är fortfarande mätt, mycket för jag åt omgång på omgång på omgång... .

Till denna sallad serverades det även kall grillad fläskkarré med barbecue-smak, och diverse grönsaker i plockformat. Ah!

Jag jobbar

Jobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobb.... osv.

Eftersom jag har jobbkoma...

... så viker jag ut mig själv istället.

Vad gjorde jag för 10 år sedan? Jag var nyss hemkommen från USA och pluggade sista terminen på lärarutbildningen. Fick mitt första 'riktiga' jobb i en liten by i Jämtland, och anledningen till att det blev där var pga skidåkning och att den då blivande sambon ville dit. (Det är inte honom jag är gift med.) Sommaren 1998 var den första sommaren som jag inte sommarjobbade sedan 1988.

På hösten fick jag diagnosen astma (något jag inte känner av idag), jag jobbade konstant och förberedde lektioner tills ögonen gick i kors samt kände mig oerhört ensam och isolerad.

5 platser jag har bott på:
Mariestad
Karlstad
Östersund
Umeå
Oxford


5 jobb jag har haft:
Städerska
Pappersarbetare
Gymnasielärare
Forskarstuderande
Adjunkt


5 saker jag ska göra i dag:
Jobba (?)
Träna pilates
Ta barnen till simskola (dottern) + bada i bassäng (sonen och jag)
Marinera kött
Packa

Godmorgon

Klockan är 6:24 och jag har redan varit uppe i en timma. Jag hoppas att jag är lika morgonpigg i morgon för då bär det av till Umeå.

Kanske ordnar sig ändå?

Strax efter mitt klagande över hantverkare fick jag via grannens hantverkare kontakt med en svetsare som fixar ett staket till oss. Det kändes som episoden av The Simpsons när Homer får gå med i en hemlig klubb och plötsligt kunde rörmokaren komma och fixa vattenläckan eftersom Homer hade tillgång till den hemliga koden. Visserligen sa svetsaren att det skulle ta två veckor så jag hoppas att det inte är den engelska varianten* han menar.

Nu fick jag äntligen tag på gräsmattekillen. Han ska ringa om en halvtimma. Jag hoppas att han verkligen gör det för vår trädgård är allt annat än kul, och det vore underbart att få känna någonting annat under fötterna än intorkad lera och maskrosblad.

Uppdaterat kl. 15:18 Han ringde!!

*I UK tar alla jobb "two weeks", de kommer om "two weeks" och de blir färdiga om "two weeks". Verkligheten är något helt annat.

Bild: privat

Skärp till mig!

Jag har sagt åt mig själv på skarpen att detta nonseriet är enkom bortskämdhet:

vårt kök är horribelt. Det har fula luckor, väggarna är målade i en hemsk mörk färg som slukar allt ljus och kakelplattorna i ljusgrått har fått sällskap av några i färg som placerats ut slumpmässigt. Man har lyckats med konststycket att få in sju (!!) olika träslag på denna lilla yta. Handtagen är trista och vitvarorna (rostfria) är Siemens... . *suck*

Men, det är ett Ballingslöv från 2002. Det går att laga mat, diska och äta i utrymmet. Vitvarorna fungerar hyfsat. Oftast. Var tacksam, glad och skärp till mig!

(Dottern, iklädd prinsessklänning och huckle, leker att hon bakar muffins med hjälp av min nässköljningskanna... .)

Bild: privat

Bilder från The Grand opening

Nu, herr och fru Joho, kommer bilderna. Filmen blev som sagt Bee movie (makens val).



Sedan surfade vi STORT. Mega stort. 80 tum stort.

Kvar att göra är gardiner, kablar till lampa (som syns på bilden) samt att borra dit två handtag till förvaringen. Fattas gör en orange Fat boy, en lampskärm till golvlampan (att det ska vara så svårt att hitta? Det finns inte en enda som fungerar på IKEA.) samt ett litet bord att ha vid sidan av soffan. Bilder att ha på väggarna saknas också i nuläget, men troligtvis blir det förstoringar av kort som vi (läs:jag) har tagit på våra resor.

Bilder: privata

Verkligenheten kommer alltid ikapp en och då gäller det att ta tjuren vid hornen. Eller Batman i famnen.

Sonen är numera en "tor kille". Han proklamerade detta gång på gång under gårdagen, och det faktum att han fick en "Baseman" (Batman) förtydligade hans syn på sig själv. Därför var det självklart att nappen skulle slängas innan läggdags. Inga problem - den åkte ner i Vippen med snabbt och med stolthet. Det var inga problem att somna med Batman vid sin sida.

Idag fick han äntligen vistas i det efterlängtade lekrummet på Det Stora Möbelvaruhuset. En av reglerna för att komma in där, förutom att man ska vara tre år, är den oskrivna och säkerligen för varuhuset okända reglen att man inte får ha napp. Lyckan var total när detta numera är uppfyllt och hans storasyster tog hans hand i sin för att gemensamt springa till bollhavet.

Men vid läggdags slog insikten ner som en bomb: "Mamma, min napp. Var är min napp?"

Mamman förklarar och får upprörda gallskrik till svar. Nappen? Borta?!

Efter en stund hördes snabba små steg, någon som öppnade toalettdörren och locket till papperskorgen... . Mamman går upp och kollar och mycket riktigt så ligger en tuttandes kille under täcket med filten gnuggandes i örat. Sonens mamma är en konsekvent mamma och plockar nappen ur munnen. Gallskrik.

Efter en stund tystnar han igen. Mamman går upp och hittar sonen återigen under täcket, tuttandes på en napp som han hade funnit nerkilad i madrassen (varför har han aldrig hittat dem mitt i natten då han gastat efter "my dummy"?) med filten gnuggandes i örat. Den grymma mamman plockar nappen och möts ännu en gång av ett gallskrik, fast nu på engelska.

På scenen äntrar nu fadren:

"Look. You are a big boy now. You got Batman, you've been to IKEA play room. Big boys don't have dummy. Ok?"

Sonen tystnar och nickar. Han lägger sig ner och somnar nästan omedelbart, med Batman i famnen och filten gnuggandes i örat.

Enkel matematik

Häromkvällen åt jag fyra chokladmuffins (eller sjåkladmuffins som sonen säger) i ett svep då mannen var ute på fin middag med En Viktig Gäst. Låt oss säga att det var kompensationskonsumtion för att jag var ensam och hade ont i fogarna. Jag drog mig inte heller för att uttrycka detta i ett interaktivt forum som jag huserar i emellanåt där jag skämtade bort mitt frosseri med att "... någon måste offra sig...". Jag fortsatte mitt rajlerande över mig själv med att poängtera att mina ridbyxlår tillhör den växande skaran, men egentligen - alltså, innerst inne - ansåg jag att jag håller mig hyfsat i form och därmed kan jag smälla i mig fyra stycken chokladmuffins utan några större problem.

Dock fick jag idag revidera min uppfattning. Jag studerade min kropp i de massiva speglarna under dotterns avslutningssejour på dansskolan. Det är inte bara mina lår som sväller; det är hela jag! Ordet 'muffin top' får en helt ny betydelse då de fyra som jag häromkvällen framför tv:n avnjöt verkar ha placerat sig runt min midja. Läget blev mer uppenbart när jag surfade in på iForms hemsida och räknade ut att fyra brownies (ung. samma storlek och ingredienser som våra 'sjåkladmuffins') är lika med 206 minuters promenad. Så lång tid tar det för mig att förbränna dem... så lång tid tog det inte för mig att äta dem.

Detta kanske inte låter så farligt, men med tanke på att jag inte får/ kan motionera så blir situationen allt mer prekär. Jag kommer knappt upp i 206 minnuters promenad på en månad, än mindre på en dag.

Därför inleder jag nu 'Operation muffin top'.

Uppdaterat kl. 20:40 Den här tjejen ligger i lä jämfört med mig.

H 3 år

Idag, vi den här tipunkten, för tre år sedan hade jag värkar. Jag välkomnade den smärtan för den innebar slutet på det j-vligaste - ja, rent ut sagt ett helvete - jag någonsin hade fått uppleva. Dessutom innebar värkarna att den lille krabaten som jag hade kämpat så för skulle komma ut och presentera sig för omvärlden.

Han, tillverkad i ett fd kommunisthotell i östra delen av Berlin, såg dagens ljus efter 40 'riktiga' värkar och 4 krystvärkar. Han var så innerligt söt, och liknade mest en docka med sina 44 cm.

Idag har vi uppvaktat honom med presenter (av oss fick han Traderad Gordon och av dottern ett par Lightning McQueen sockar), chokladtårta med dumlemousse och en gul tulpan. Han kramade den skotska fotbolls- outfit som Great Gran införskaffat åt honom. Hans ögon lyste åt 'Baseman' (Batman) som Auntie R skickat via posten. Mammans ögon lyste inte lika mycket.

Idag är han en mycket viljestark liten kille. Han har förvisso fördubblat sin höjd över havet, fast mäter man 88 cm så är man inte lång i jämförelse med sina dagiskamrater. Han är stark som en oxe och kan dribbla en fotboll så att folk samlas i ring för att titta på. Diskussionerna förs om han kommer att spela för England eller Sverige. Mamman tar detta med ro, medan fadern är oerhört stolt.

Mitt hjärta smälter istället utav hans, i nuläget högst snoriga, pussar och kramar. När han kommer upp och tittar på en med sina STORA bruna ögon och säger "Du är fin, mamma. Jag gillar dig.", då är jag förlorad.

Tack för att jag fått dela 3 fantastiska år med dig, H. Det har varit värt all smärta många gånger om.

Bild: privat

Idag ryker häcken

Äntligen! Men å andra sidan så ställs vi inför ett nytt dilemma då företaget som skulle lägga gatsten och svetsa staket inte har hört av sig. De skulle sätta igång i slutet på april...i alla fall lovade de det i november. F-n vad hantverkare är opålitliga i den här staden*. Inte ens en fjuttig offert kan de skicka över och det spelar ingen roll om jobbet är värt tvåtusen kronor eller tvåhundratusen kronor.

Detta aber, mina kära läsare, slipper man om man bor i lägenhet.

*Kanske ser annorlunda ut i resten av landet.

Inspiration

I och med att jag har köpstopp så får jag inte köpa en av mina största droger dvs inredningstidningar. Men nu är jag nästan avgiftad och älskar att frossa i inredningsreportage på nätet ex detta. En sådan trappa skulle inte sitta fel... .

Förutom Sköna hem så läser jag Living Etc, Eller interiör (på svenska och på engelska), Grand designs magazine (missa inte programmet på kanal 9 onsdagar kl. 21:00) samt danska Boligmagasinet.

Det går faktiskt bra utan att 'bläddra bläddra bläddra åh markera', så länge man sparar länkarna.