Allt har sitt slut

Först vill jag säga följande:

Har du hittat hit för första gången och har foglossning (gravid eller efter förlossningen): välkommen hit! Trist att du är här ändå - foglossning suger! (Och det milt sagt.) Läs gärna inläggen under katergorin "foglossning" eller "Om...", eller mina tidigare bloggar (lo.blogg.se och foglossning.blogg.se). Min väg tillbaka har varit osteopati (för att korrigera allt som hoppar snett) och sedan pilates (för att bygga upp paketet igen så det blir stabilt). Vad du än gör, steloperera dig inte! Du flyttar bara på problemet. Man måste ha den inre muskelstabiliteten och den kan inte fixas genom en operation.

Nu så... det är det dags för mig att sluta blogga. Jag har bloggat i över två år: först som utlandsmamma, eller som det heter på fackspråk (ytterst internt skämt bland utlandsmammor) ufo, med foglossning och sedan som 'vanlig' mamma med foglossning. Det är dags för mig att identifiera mig som mamma utan extra förklaringar, och jag vill ägna mer av min tid till mina barn. Jag är numera starkare och jag kan faktiskt göra saker med dem: bada, sparka boll, plocka blommor etc. Detta var inte ju inte möjligt tidigare när standardsvaret var "du förstår, mamma har lite ont i ryggen...".

Det finns alltså inte samma behov för vila och därmed inte samma tid för att blogga. Men detta handlar också om vilken roll jag tillskriver mig. Jag har haft konstant smärta i fyra år och detta får bli nästa steg att avidentifiera mig rollen som den som har haft konstant smärta i fyra år. Jag ska helt enkelt sluta älta om det.

Orsak nummer två är att mitt arbete har gått in i den mest intensiva perioden, och ska jag fixa detta innan det bär av till Japan måste jag prioritera. Bloggen är helt enkelt inte så viktig för mig jämfört med min examen.

Tack för mig, och ffa tack alla ni som har lämnat snälla, peppande och trevliga kommentarer!

TACK ALLA!! Era kommentarer värmer och jag blir alldeles rörd av de snälla orden. Jag önskar er all lycka. Lox

Ingen bloggträff för mig

Familjen behöver min närvaro.

Uppdaterat kl. 17:35 Och jag behöver kodein... f-n att det ska behöva vara så. Häromdagen tänkte jag att "nu så börjar smärtan försvinna" och vips får man det skrivet på näsan hur fel ute jag var.

Positivt idag är att jag har kramat mina barn tusen gånger. Det behövde både dem och jag.

Har varit på English pic-nic

Lite udda nu förtiden att bara höra engelska omkring sig. Tänk vad snabbt man vänjer sig.

Det mest beståendet minnet är dock det über-goda potatissalladen: kokt färskpotatis som man häller på en senapsdressing (skånsk senap, balsamvinäger, olivolja, salt, peppar och hackad persilja samt gräslök) medans de är varma. Låt svalna, och blanda sedan i färsk spenat och tunt skivad rödlök. Jag är fortfarande mätt, mycket för jag åt omgång på omgång på omgång... .

Till denna sallad serverades det även kall grillad fläskkarré med barbecue-smak, och diverse grönsaker i plockformat. Ah!

Jag jobbar

Jobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobb.... osv.